Flera olympiska medaljer i hoppning och dressyr. Det tog den tidens populäraste sporthäst, trakehnern, vid de olympiska spelen i Berlin 1936. Tio år senare, efter andra världskriget, låg Europa i ruiner – och den berömda trakehneraveln likaså.
Text: Anna Sellberg. Foto: Fotolia/IBL


Namn
: Trakehner
Ursprung: Dåvarande Ostpreussen, ett område som numera är delat mellan Polen, Ryssland och Litauen. Idag föds trakehnern framförallt upp i Tyskland.
Mankhöjd: 157-175 cm
Färg: Brun, svart, fux och skimmel
Utseende: Ädel ridhäst med mycket fullblodsinslag. Ofta vackert huvud.
Temperament: Livlig och intelligent, en tuff tävlingshäst
Övrigt: Många av våra svenska varmblodshästar har trakehnerblod i ådrorna.
Trakehnern har alltså en lång historia bakom sig, och det stora stuteriet som kom att bli rasens vagga, invigdes redan år 1732.Ursprunget till trakehnern är egentligen en hästras som hette schwaike, som levde i Ostpreussen. Schwaikehästarna var inte större än ponnyer, men kända för sin uthållighet.
Den som byggde upp det stora stuteriet i Trakehnen var kurfursten Fredrik III. Anledningen var att han behövde en ny typ av hästar till sitt kavalleri.
De hästar han hade var kraftigt byggda och inte så snabba. Nu ville han istället avla fram lätta, uthålliga hästar som också var vackra att se på. Han började därför korsa schwaikehästar med arabiskt och engelskt fullblod, och resultatet blev det som vi än idag kallar för trakehner.


Olika typer

Runt om det stora stuteriet fanns det också både bönder och privata uppfödare av de här hästarna.
Oftast var deras hästar en lite tyngre variant, en trakehner som kunde användas till allt möjligt arbete på gårdarna.
Också på stuteriet var aveln uppdelad mellan olika sto- och hingstlinjer, och hästflockarna delades upp efter färg.
De ädlaste hästarna på stuteriet var fuxarna som höll på själva huvudgården. Än idag finns det tävlingshästar som kan leda sina anor tillbaka till de vackra stona där och hingsten Abglanz.


Ett hästparadis

Under flera hundra år levde hästarna på stuteriet och deras människor i lugn och ro på de vackra ägorna.
stuteriet var som ett land i sig själv – här fanns mängder med mindre utgårdar, förutom den enorma huvudbyggnaden och de stora stallarna däromkring. Man hade massor av anställda, och drev också lantbruk vid sidan av hästuppfödningen. Varje avelshingst hade ett eget stall, med en egen hage. Ston och unghästar föddes upp i stora flockar på de härliga markerna, övervakade av ridande herdar.


Krig och elände

Men så kom världskrigen.
Vid första världskriget klarade sig stuteriet undan den värsta förödelsen. Även om hälften av hästarna försvunnit eller dött, så fanns det tillräckligt många kvar för att man skulle kunna bygga upp aveln igen under mellankrigstiden.

Vid det här laget hade trakehnern hunnit bli väldigt populär. I Ostpreussen fanns det nästan en halv miljon hästar, man exporterade tävlingshästar till hela världen och framtiden såg ljus ut.


Andra världskriget

Men så kom andra världskriget.
Under 1944 trängde ryssarnas trupper allt längre västerut. Hösten 1944 invaderades Ostpreussen. Människor fick fly hals över huvud, och i oktober 1944 tvingades också hästarna vid stuteriet Trakehnen ge sig iväg.
Men det var redan för sent. De flesta hästarna kom ändå att hamna i ryssarnas händer, trots att man försökte rädda de genom att frakta dem västerut i järnvägsvagnar.


Den långa marschen

I januari 1945 gav sig så också de privata hästuppfödarna iväg, tillsammans med tiotusentals människor ur befolkningen som ännu inte hade lyckats fly.
Det blev en fruktansvärd marsch.
Vintern och kylan krävde mängder med offer. Människor och djur frös och svalt. Många dog också under ständiga bombattacker och beskjutning. Den som inte orkade längre, lämnades obarmhärtigt kvar längs vägen för att dö.


Bara några få

Så småningom tog kriget slut. Trots att stora delar av Europa låg i ruiner, började några ändå att försöka ta reda på hur de hade gått för hästarna.
Det visade sig snart att bara fåtal hästar från stuteriet i Trakehnen hade överlevt. Även majoriteten av de hästar som tillhört olika privata uppfödare, var försvunna. Många hade dött i strid eller av skador, andra hade slaktats eftersom det rådde svår hungersnöd efter kriget.
Ett fåtal av hästarna hade visserligen hamnat i området Kirov i Ryssland, dit de fördes av ryska armén. Hästkunnigt folk insåg vilka bra hästar det var, och snart började man föda upp det som idag kallas för den ryska trakehnern. Det är numera en egen ras, men hästarna stammar från stuteriet  i Trakehnen och området däromkring. Men på den tiden var Europa delat, och hästarna befanns sigpå andra sidan av det som kallades för järnridån.


Kamp för överlevnad

Det såg ut att vara omöjligt att bygga upp trakehnerrasen igen. Ändå kämpade några få tappra med att samla in all information som gick att finna om de hästar som fanns kvar.
1947 startade man en ny förening i dåvarande Västtyskland. Den fick det långa namnet: “West German Association of Breeders and Friends of the Warmblood Horse of Trakehner Origin” – det vill säga: Den västtyska föreningen för uppfödare och vänner till de varmblodiga hästarna med trakehner-ursprung. Den ersatte den ursprungliga rasföreningen från Ostpreussen.
Så småningom kortades namnet ner, och numera heter föreningen bara “Trakehner Verband”, alltså Trakehnerförbundet. Man startade flera statliga stuteriet i dåvarande Västtyskland, och dit fick också privata uppfödare möjlighet att komma med sina ston. Och som tur var lyckades man faktiskt rädda trakehnern från att dö ut.


Tävlingshästen

Idag är trakehnern återigen en av världens populäraste sporthästar. Du hittar trakehner i stamtavlan på alla de europeiska varmblodiga hästarserna; hannoveranaren, holsteinern, oldenburgaren och inte minst vårt eget svenska varmblod. Ofta används den som förädlare, tack vare att den medärver så många av fullblodets alla fördelar.
I dag finns det trakehner över hela världen, och inte minst i Nordamerika är rasen väldigt populär. Snabba tuffa och uthålliga vinner de här hästarna fortfarande tävlingar på högsta nivå.

Trakehnernhästen som överlevt två världskrig!