1600-talets oldenburgare var en typisk vagnshäst med höga knälyft och en rak bog som passade en sele. 100 år senare hade den utvecklats till en mer elegant rid- och körhäst.
Text: Sara Holmgren, Foto: Fotolia/IBL


Ursprung:
Tyskland
Mankhöjd: 165-175 centimeter
Färg: Brun, fux, svart eller skimmel
Utseende: Kraftfull och imponerande kropp
Temperament: Lugnt men samtidigt livligt
Övrigt: Mognar tidigt och lever länge.

Oldenburgaren är den största och tyngsta av de tyska varmblodsraserna. Det är en mångsidig häst som passar fint till tävling, framför allt inom dressyr och banhoppning, men också inom körning. Man kan hitta den stora och imponerande rasen på högsta tävlingsnivå. Den mognar tidigt och lever länge. Det är en pålitlig häst med ett lugnt, men ändå livligt, temperament.


Ursprung

Oldenburgaren skapades på 1600-talet tack vare greve Anton Günther von Oldenburgh, som styrde grevskapet Oldenburgh från 1603 till 1667. Hans första målsättning var att skapa en stor vagnshäst som även kunde fungera som arbetshäst inom jordbruket. Han grundade stuterier och även en kunglig ridskola. Han importerade spanska och neapolitanska hästar som han korsade med östfriesiska ston. En viktig hingst vid rasens tidiga utveckling var skimmeln Kranich, som hade spanskt blod. Vid denna tid tror man att oldenburgaren var rätt kraftig med en tung kropp. På 1700-talet använde man engelska halvblodshingstar, berberhingstar och fullblodshingstar i aveln. Under andra hälften av 1800-talet började oldenburgaren bli populär, både som kavallerihäst och till att dra postvagnar.

Rasen var fortfarande ganska tung med en kropp som påminde om en lättare arbetshäst. I slutet av 1800-talet började man korsa in mer fullblod och cleveland bay. Cleveland bay passade mycket bra både som vagns- och ridhäst och förbättrade oldenburgaren. Man använde också hannoveranare och den normandiska hästen i aveln. I takt med att man började använda bilar och traktorer minskade behovet av rasen och man började skapa den “nya oldenburgaren” som passade mer som ridhäst av allroundtyp. Bland annat använde man en fullblodshingst som hette Lupus.


Utseende

Oldenburgaren har en kraftfull och massiv kropp. Huvudet kan ha en konvex profil (utåtbuktande) och de mandelformade ögonen är stora och milda. Den långa och muskulösa halsen sitter på en kraftfull bog. Bröstet är djup och brett. Ryggen kan vara lång och korset, låren och bakbenen är starkt byggda. Benstommen är bra och hovarna utmärkta. Svansen är högt ansatt och högt buren.


Läs mer:

“Stora boken om hästar & ponnyer” av Tamsin Pickeral