Marwarin, med sina mycket speciella inåtvända öron, är en mycket gammal hästras. Den utvecklades främst i det indiska furstendömet Marwar i Rajasthan. Man är osäker på dess bakgrund, men man tror att dess utveckling har stora likheter med den indiska hästrasen kathiawari, som har mycket arabblod i sina ådror.
Av: Sara Holmgren, Foto: Fotolia/IBL
Ursprung: Indien
Mankhöjd: ca 150 cm
Färg: Brun, fux, skäck
Utseende: Ädel kropp, inåtvända öron
Temperament: Modig och lojal
Ursprung
Marwarin användes som stridshäst i Marwar där furstefamiljen Rathore härskade. De arbetade med selektiv hästavel redan på 1100-talet och i många hundra år ansågs den omtyckta marwarin vara den ädlaste av hästar. Man brukade säga att om en marwarihäst skadades i strid föll den inte förrän den fört sin ryttare i säkerhet. Det sades också att den vakade över sin ryttare om denne föll av eller skadades i strid. Utvecklingen av rasen omges av många sagor och legender som alla handlar om rasens enorma hjältemod och lojalitet.
Rasen var populär under en lång tid och den användes bland annat under första världskriget. Därefter blev antalet marwarihästar färre och på 1930-talet var rasen nästan utdöd. Den räddades av Maharajan Umaid Singhji som köpte några marwarihingstar som fick betäcka de bästa marwaristona han kunde hitta.
Utseende
Marwarihästen är en ädel ras, som man tror har mycket arabblod i sig. Huvudet är en aning tungt och öronen är extremt inåtvända
– ett av rasens kännetecken. Marwarin är ofta välbyggd med en muskulös och lång hals. Ryggen är kompakt, bogen lagom sluttande och bröstet är djupt. Länderna är kraftfulla och de starka och sega benen har en kraftig benstomme och hårda hovar. En del individer kan ha en tendens till kohasighet.
