För 530 år sedan, innan Gustav Vasa blev kung av Sverige och innan Columbus upptäckte Amerika, började ett sällskap munkar i sydligaste Spanien föda upp hästar. Den sällsynta kartusiern är berömd för sin skönhet, mångsidighet och sitt milda sinnelag. På stuteriet La Cartuja kan du än idag möta kartusierna öga mot öga.
Text: Kristin Helgesson Svenske. Foto: Fotolia/IBL


Ursprung

Året är 1484. I klostret La Cartuja strax utanför staden Jerez, i Spaniens allra sydligaste region Andalusien, sitter en munk från den strikta Kartusian-orden vid en skivpulpet med en fjäderpenna i handen. Det krafsar när pennan rör sig över arket – i övrigt råder full tystnad, för både han och hans munkbröder har avlagt tystnadslöfte. Deras enda konversationer skall ske med Gud. Men att skriva går bra. Tur är väl det, för munkens spretiga ord utgör den första anteckningen för uppfödningen av en mycket speciell typ av andalusiskt fullblod: Kartusiern.

Exakt hur det kom sig att munkarna började föda upp hästar är dolt i historiens dimma. Vissa menar att kyrkan helt enkelt hade så stora rikedomar att vackra hästar var en bra sak att lägga pengarna på. Andra menar att djuren tillföll klostret eftersom en hästuppfödare inte kunde betala sin obligatoriska skatt till kyrkan.

Det var en orolig tid. Spanien bestod av många olika små kungadömen som krigade om landområden och om religion, och om det var kungen eller kyrkan i varje rike som skulle bestämma.


Gömde hästar

Det första riktigt stora hotet mot hästarna kom 1810, då fransmännen, med härföraren Napoleon i spetsen, invaderade Spanien och munkarna var tvungna att hals över huvud fly undan militären.
Som tur var klev boskapsuppfödaren Pedro José Zapata in för att snabbt köpa upp och gömma 60 ston och 3 hingstar undan fransmännen, som gärna ville lägga beslag på de vackra riddjuren.

Efter Zapatas död fortsatte både stuteri och hästflockar att splittras och byta ägare ett antal gånger. Bland annat försvann en stor andel av djuren iväg till Mexiko. 1983 återstod bara 500  helt rena kartusier i världen. Då insåg även de styrande i Spanien att denna unika typ av häst förtjänade att bevaras. Staten gick in och köpte upp de hästar som fanns kvar i Andalusien och började anlägga ett institut både för uppfödning och forskning – en anläggning som 1998 öppnades för allmänheten. Den anläggning som vi idag kan besöka!


Ursprung:
Klostret i La Cartuja i Andalusien, Spanien (På spanska uttalas klostrets namn ungefär “La Kartucha”).
Livslängd: Cirka 22 år.
Färger: Oftast skimmel, dock även brun och svart. Aldrig fux.
Egenskaper: Mycket styrka, mycket hjärta, mycket arbetsglädje. De lär sig snabbare än många andra raser – men blir också gamla snabbare.
Kuriosa: Två av kartusierns kännetecken var vårtor under svansen samt ett så pass kraftigt och udda format pannben att människorna förr sägs ha liknat dem vid enhörningar! Detta rykte kan dock ha överdrivits något under historiens lopp…
Kartusiern idag – La Cartuja
När min häst utsända kommer susande över de vidsträckta slätterna, siktas den stora flocken med fridfullt betande ston på långt håll. Ledarstoet lyfter på huvudet när hon ser bilen närma sig, och gnäggar välkomnande.

Just detta vänliga, nästan kärleksfulla, sinnelag är ett av karaktärsdragen hos kartusierna. Något som syns lika tydligt när vi stiger ur bilen framme på stuteriet. Mängder med ädla huvuden tittar fram ur boxarna, och dubbelt så många mjuka, snälla ögon, blinkar nyfiket mot besökaren.
– Man kanske inte ger sig ut på galoppbanan med en kartusier, menar Particia Sibajas Narváez, och ler innan hon fortsätter.
– I övrigt är de så lättlärda och mångsidiga att de är lämpliga för nästan vilken typ av hästsport som helst. Från den ädlaste typen av klassisk dressyr, via körning till hoppning. På grund av sin arbetsglädje och sin lättlärdhet används den mycket inom rejoneo, tjurfäktning från hästrygg, och tack vare sitt milda sinnelag är den också mycket lämplig för hippoterapi – hästterapi – då människor med problem får umgås med hästar som en form av behandling.
– Så den är inte bara vacker, säger hon och ler. Den har ett mycket speciellt beteende.

Ett av de dräktiga stona, som går i en särskild hage, kommer fram som om hon hade förstått Patricias ord, och nosar mjukt på hennes hår. Närmast kärlekskranka är dessa hästar, och inte har de tröttnat på de hundratals turister som varje lördag kommer och klappar dem i hagen, för att sedan fortsätta in i den vackra uppvisningsmanegen med väggar av glas som vetter ut mod de oändliga olivodlingarna.


Under publikens jubel

Det går ett rop genom publiken när en stor hjord ston kommer indundrande så att sanden sprutar, innan de tvärstannar precis framför de främsta raderna i manegen.

Därefter är det en av avelshingstarnas tur att visa upp sina kraftfulla muskler och yviga man och svans, ett enspann, ett fyrspann, en stund med klassisk dressyr, ett prov på fartfylld körning mellan koner – och sedan är det dags för föreställningens raraste inslag: När lika många föl som vi tidigare såg antal ston ystert rusar in i manegen. Strax därpå kommer alla ston tillbaka, och på bara ett par sekunder har alla föl hittat fram till just sin mamma, för att ivrigt börja dia. Publiken bryter ut i jubel.


Länktipset

Se kartusierna i fullaktion!
www.yeguadacartuja.com