I södra Frankrike, just där floden Rhône rinner ut i Medelhavet, finns det ett stort floddelta och träskområde. Här lever de vackra, vita camarguehästarna tillsammans med rosa flamingos och svarta tjurar.
Text: Anna Sellberg, Foto: Fotolia/IBL


Mankhöjd:
135-150 cm
Färg: Alltid skimmel eller flugskimmel
Utseende: Kraftigt byggd liten häst, med kort rygg, starka ben och hårda hovar. Huvudet är litet och fyrkantigt, med bred panna och små öron.
Temperament: Lugnt och stabilt
Används till: Boskapsskötsel, turistridning, vanlig ridning och körning. Mycket stark och viktbärande!


Osäker bakgrund

Camarguehästen är en ras med gamla anor. Man vet inte hur länge de betat på de sanka markerna vid Medelhavets kust, men troligen handlar det om många tusen år.
Många forskare menar exempelvis att hästarna på grottmålningarna i södra Frankrike, som troligen är målade för 15 000 år sedan, faktiskt liknar camarguehästar… Och visst är det en fascinerande tanke att det troligen betat hästar i det här området under så pass många tusen år?
Varifrån camarguehästarna ursprungligen kom vet man inte, men förmodligen har den tarpaner bland sina förfäder.
Tarpanen var en liten ponnyliknande häst som förr fanns spridd över hela Europa, men som tyvärr utrotades på 1880-talet. Man vet att det fanns tarpaner både i Spanien och i Frankrike, och därför skulle de också kunna vara förfäder till just camarguehästen.
Men området kring Medelhavskusten var också en plats där många resande passerade förbi under perioder. Säkert är att hästarna i camargue påverkats av bland annat barberhästar och andra raser som kom söderifrån, liksom av en del mongoliska och asiatiska raser.
Under många år levde dock hästarna relativt isolerade i de stora träskområdena., och därmed har den också bevarats till utseendet under många hundra år.


Förfäder

För att få veta mer om rasens förhistoria kollade man DNA hos drygt 180 hästar för några år sedan, och kom då fram till att den mest av allt liknande haflingern och new foresten.
Trots sin långa historia var det inte förrän 1968 som camarguehästen officiellt blev en godkänd ras i Frankrike. Först 1976 började man skriva in ston och unghästar i en stambok, och 1978 började man besiktiga hingstarna. Numera är stamboken stängd, men då och då tar man in hästar utifrån som liknar camarguehästar, för att det inte ska bli så stor inavel. Även camarguehästar födda i andra länder får vara med i stamboken – som exempelvis de föl som föds i Sverige varje år.


Tuff miljö

Alla hästar i Camargue föds upp i halvvilt tillstånd. Hingstarna betäcker bara genom fribetäckning och hästarna får till största delen klara sig själva under uppväxten.
I det här området består marken framförallt av stora blöta områden och kärrmark. Det är så ont om vanligt bete, så hästarna är vana vid att äta det salta, sträva strandgräset. Vädret kan variera väldigt mycket – från soligt och varmt på sommaren, till torr kyla och hård blåst vintertid. Det gör att bara de allra starkaste individerna klarar sig.

Camarguehästen är inte så hög – mankhöjden ligger mellan 135-150 centimeter. Men de är starka och viktbärande, och används både som rid- och körhäst. De har inga problem att bära en fullvuxen man på ryggen, under många timmars arbete i floddeltat.
Ja, för mest kända är de här hästarna faktiskt för sitt arbete som boskapshästar. I Camargue föder man upp de berömda, kolsvarta tjurarna och boskapsskötarna, “Les Gardians”, sitter alltid till häst när de driver boskap till och från olika betesmarker inom området.


Hästens färg

På senare år har också fler och fler turister börjat komma till Camargue för att beundra den vackra naturen. Många stall som ordnar turridningar genom det fantastiska landskapet, och de har naturligtvis bara camarguehästar. Hästarna har ett lugnt temperament, är mycket säkra på foten och trivs med att gå i flock.

Till färgen är en camarguehäst alltid avblekbar skiommel. Fölen föds mörka – med svart, fuxfärgad eller brun hårrem – och bleknar sedan med åren. Vid sju till åtta års ålder brukar hästarna vara helt vita, eller flugskimlar. Faktum är att man tror att den ljusa färgen är till nytta för hästarna. Det kan vara så att bromsar och andra flygande insekter hellre dras till mörka djur, och lämnar de ljusa i fred. I så fall skulle det ha gynnat de hästar som var just skimlar, så genom århundradena blev de fler och fler medan de mörka hästarna blev allt färre.

I Sverige finns det numera en förening för den som tycker om eller äger en camarguehäst. I dag finns det ungefär 50 camarguehästar, spridda över hela landet. De flesta är födda i Frankrike och importerade hit, men det föds också några svenska föl varje år.

 

camargue3

 

Läs mer:
Svenska Camarguehästarnas förening: camarguehast.se