Text: Josefin Strang - Foto: Privat och Jenny Nyström Welam

När hon vann sitt första junior-SM år 2015 så tänkte alla “vänta va, vem är det här och var kom hon ifrån”. Wilma Marklund hade nämligen hopptävlat i Norrland för det mesta. Nu ingår hon i ungdomslandslaget och är en megatalang att räkna med i framtiden.  

OM WILMA

Namn: Wilma Marklund
Född: 23 mars 1999
Bor: Just nu i Belgien, kommer från Piteå.
Tvåbent familj: Mamma Linda, pappa Erik, småsystrarna Clara och Tyra, lillebror Alfred.
Fyrbent familj: Nio hästar, hunden Ragnar, stallkatten Cupcake och två kaniner.
Meriter i urval: Dubbla junior-SM-guld 2017 (inomhus och utomhus), individuellt brons på nordiska mästerskapen samma år, samt lagguld på nordiska mästerskapen 2018.
Ryttarförebild: ”Världsettan Steve Guerdat. När han rider stressar han inte upp sig, han håller sig till sin plan, är jättetrevlig mot hästarna och hanterar sociala medier på ett bra sätt.”
Framtiden: ”Haha oj gud, det är jättesvårt att veta! Sista skolåret visste jag inte att jag skulle till Tyskland nästa år. Och då hade jag ingen aning om att jag nu skulle vara på väg till Belgien. Drömmen är att kunna ha en professionell verksamhet där jag kan livnära mig på hästarna!”
När hon inte rider: Umgås med kompisar, åker gärna till fjällen på vintern och kör skoter

Hej Wilma! Vad gör du just nu?

– Jag är på väg utomlands! Jag och min pappa sitter i en liten hästlastbil med Carlogero och Django här bak. Igår körde vi från Piteå till Enköping, nu är vi på väg till Malmö, imorgon fortsätter vi till Belgien. Jag har valts ut till Young Riders Academy*, det känns jättespännande! I sex månader ska jag träna och tävla hos Henk Nooren – jag ska till ett helt nytt land där jag inte känner någon.

Det här är andra gången du flyttar utomlands med hästarna. Hur var det första gången?

– Efter studenten förra året åkte jag till Tyskland med fyra hästar, där jag jobbade som beridare hos Thomas Brandt. En vanlig dag började klockan 07 med stalljobb, sen red jag åtta hästar om dagen och slutade kanske sju på kvällen. Vi tävlade varje helg och ofta på veckodagarna. En gång pågick en tävling i närheten i två veckor! Det blev väldigt tidiga morgnar: packa, köra till tävling, tävla, köra hem, byta hästar, och tillbaka nästa dag… Det var ibland slitigt! Jag var i Tyskland ett år, i somras red jag EM och sen for jag till Piteå och var hemma i två månader.

This or That?

Tävla i Sverige eller tävla utomlands
Tävla eller träna
Vattenhinder eller trekombination
Skogstur eller markarbete
Instagram eller YouTube

Du kommer från en riktig hästfamilj! Vilket är ditt tidigaste minne från hästryggen

– Jag har sett bilder där jag sitter framför sadeln med mamma, då är jag inte gammal alls. Mitt egna första minne är shettisen Saga som jag fick när jag var tre år ungefär. Saga var jättesnäll! Men när vi köpte henne väntade hon föl utan att vi märkte det – hon var ganska tjock. Fölet döpte jag till Guldsilverblomman eftersom jag inte kunde välja namn, haha! Mamma ändrade sen namnet till Silver.

När du var lite yngre, hur var du som hästtjej?

– Ganska busig. Vi hade stallet på gården. När jag kom hem från skolan ville jag alltid rida ut, gärna barbacka och med kompisar. Jag gillade också att sova över i stallet!

På din blogg berättar du att du kämpat mot cancer, vad var det som hände?

– Ungefär samtidigt som jag fick shettisen Saga märkte pappa att mina ögon såg olika ut. När läkaren kollade upp det var det tyvärr cancer. Det här minns jag inte själv, men ögat togs bort direkt och nu märker jag inte av det, förutom att ögonprotesen anpassas en gång per år. På bilder som tas över hinder kan man se att jag ibland har huvudet lite snett, för att få så stort synfält som möjligt. Så det är inte för att jag poserar för bilden, haha!

När man googlar ditt namn får man upp en bild där du varit med om en ridolycka. På bilden finns en säkerhetsväst med ett hovavtryck mitt över ryggen. Vad hände egentligen?!

– Jag skulle hoppa fram på en tävling. Det var inget högt hinder, allt var helt normalt, men så hoppade hästen ett galoppsprång för tidigt så vi landade mitt i hindret. Hästen gick omkull. Han klarade sig bra. Jag fick åka in till sjukhuset men hade inga allvarliga skador. Jag var mest orolig över hästen och besviken över att jag missade tävlingen!

3 snabba frågor

Senaste ridturen:
“Jag tränade Django för Michael Schultz”

Senaste avramlingen:
“I Tyskland på en unghäst, jag fick en ordentlig flygtur men det gick bra!”

Senaste tävlingsritten:
“Hm, få se nu. Det gick ganska bra, det var på Young Rider-SM där jag kom fyra”

Vad är det jobbigaste du varit med om som hästmänniska?

– 2017 fick jag ta över Carlogero från mamma som tävlat många 1,50-klasser med honom. Jag vann junior-SM både utomhus och inomhus, så vi planerade hela 2018 efter honom – vi skulle åka överallt och satsa mot EM. Men på våren fick han en fraktur i bäckenet. Carlogero är en ganska… speciell häst, som lätt stressar upp sig och är ganska skör, veterinären tror han slagit sig i boxen när han rullat sig. Hela året blev upp och ner. Men nu är han äntligen frisk, står här i lastbilen och är på väg mot tävling!

Och tvärtom, vad är den bästa stunden du haft på hästryggen?

– Det måste varit 2017, när jag vann junior-SM både inomhus och utomhus. Det var coolt, dessutom var jag ensam felfri på båda mästerskapen! Eller mitt första junior-SM, under 2015 i Borås. Ingen visste vem jag var, eftersom jag mest tävlade i Norrland och ingen annan på mästerskapet gjorde det. Innan tävlingen frågade vi oss ”ska vi verkligen köra till Borås, det är ju så långt” men bestämde oss för att åka – och jag vann! Det var coolt att folk inte kände igen mig och undrade vem den där ryttaren från Norrland var, haha!

Vad är dina starka och svaga sidor som ryttare?

– Andra skulle nog säga att jag rider ganska offensivt, jag tänker mycket på hur jag ska hoppa första hindret så att andra hindret blir bra. När jag hoppar banor ser jag mönster och försöker läsa av hästarna. Sen vill jag förbättra ALLTING! Min sits och balans kan bli bättre, det var tydligt när vi gjorde balansövningar för två veckor sen på Strömsholm. Sen vill jag kunna rida bättre markarbete.

Vilket tips vill du ge till läsare som drömmer om att bli ryttare?

– Kämpa på! Ge inte upp! Du kommer stöta på motgångar och det kommer kännas tungt ibland. Innan vi byggde ridhuset minns jag gångerna när det var 30 minus, men att jag ändå behövde ut och rida i mörkret och kylan. Det var bara att ge sig ut och kämpa på ändå!

Här kan du följa Wilma:

* Young Riders Academy, YRA, är ett internationellt program där åtta unga ryttare får tillbringa tid på en professionell ridanläggning och få utbildning. Det är en ära att vara med i YRA och ett tydligt tecken på att man är en lovande hoppryttare!