Novell skriven av Eden Lev
Snön yrde utanför fönstret, och ridskolans väggar knakade. Juldekorationerna hängde fortfarande uppe och alla var trötta på dem men ingen orkade plocka bort dem. I sadelkammarens fikarum var det dålig stämning. Någon hade stulit pengar från ungdomssektionen och ingen vågade längre lita på varandra. Alla tittade sig misstänksamt omkring, rykten spreds fort och folk pekades ut.
Vid bordets ände satt ridläraren Karin och hon var minst sagt trött på det här. Titt som tätt ringde det in upprörda föräldrar vars barn anklagats för stölden av de andra barnen i stallet. Det fanns inga bevis, bara lösa rykten och polisens intresse av att reda ut brottet var litet eftersom det inte handlade om några särskilt stora summor. Men de tvåtusen kronorna som fanns hade tjänats ihop flitigt, genom att ha ponnyridning och sälja varmkorv och pengarna skulle gå till nytt hindermaterial. Barnen hade varit så glada över att ha tjänat in en fjärdedel av vad som behövdes. Nu var de tillbaka till noll igen.
I en av stolarna satt Isa, hon ville helst bara sjunka igenom stolen. Varför skulle det vara såhär i ett stall? Var inte stallet en plats för att vara med hästarna? En plats för att kunna ta ha roligt? Alltid var det något ridskolebarnen skvallrade om, men den senaste veckan hade det varit helt sjuk. Misstänksamheten växte, alla pratade tystare, och spänningen i stallet var tryckt. Isa skämdes. Hur hade hon kunnat bli en del av det här?
Karin svepte blicken över barnen och den stannade ett ögonblick på Isa. Hon såg så ledsen ut, hennes ögon var fyllda med tårar och hon stirrade ner i bordet. Inte kunde det väl vara Isa som… Hon svepte snabbt bort tanken. Nej. Inte Isa. Den lilla ljushåriga tjejen var otroligt liten och blyg, men var fantastisk med hästarna. Med hennes mjuka hjälper kunde hon få även den stelaste ridskolehästen att dansa fram. Sanningen var att Karin nästan avundades henne för hennes så naturliga handlag med hästar. Karin tittade ut och såg att det redan var mörkt ut föreslog därför att de skulle avsluta mötet.
Alla höll med och lättnaden fyllde Isa, men den skavande klumpen i magen fanns fortfarande kvar. Den var tung, full av skam och det kändes som att den gnagde på henne inifrån. Hon reste sig hastigt när Karin förklarade mötet avklarat och gick raka vägen fram till Tranan. Tranan var en liten smäcker B-ponny, med ett fullblodsliknande huvud, stora bruna ögon och han var rödskäck. Tranan var bara sex år, han hade nyligen importerats från Irland och var ett nervpaket. De flesta på ridskolan var rädda för honom, men inte Isa. Det var inte så konstigt att han var hispig, rädd och nervös. Han var ung, han hade åkt långt och kommit till en ridskola där han hela tiden fick se olika nya ansikten. Det viktigaste med honom var att var lugn och att ha tålamod, för det var det ända som hjälpte när han var hetsig. Isa hade kommit till stallet varje dag för att vara med honom och han hade funnit tillit för henne. Sedan två veckor tillbaka hade hon fått hjälpt till att rida honom även utöver sina två lektioner. Eftersom han var svår i ridningen och så liten att Karin inte kunde rida honom fick Isa hjälpa till att rida honom nästan varje dag och det gick bättre och bättre. Det var som en dröm alltihop, detta var ju allt hon hade önskat om det bara inte vore för…
Veckorna gick och brottet förblev olöst, men stämningen i stallet förbättrades inte. Karin stod och mockade samtidigt som hon funderade på Isa. Isa var väldigt speciell. Hon hade inga direkta kompisar på ridskolan, hon var alltid tyst och på senaste tiden hade hon verkat ledsen. Enda gången hon såg glad ut var när hon red. Något sa Karin att Isa hade något med brottet att göra. Men de tankarna sköt hon undan så gott det gick. Isa behövde väl inga pengar? Hennes familj bodde ju i ett av de finare områdena och hennes föräldrar var högt uppsatta inom ett stort bolag. Nej, det kunde ju inte vara rimligt.
När Isa kom in genom dörren hördes hög musik uppifrån. Hon suckade och gick ut i köket för att se om det fanns något att äta. Hon hade aldrig tillhört en sån familj där man satt och åt tillsammans, hon hade aldrig haft föräldrar som var med i stallet eller intresserade sig för vad hon gjorde. Hennes föräldrar jobbade hur mycket som helst medan Isa och hennes bror fick klara sig så bra de kunde. Musiken som kom uppifrån höjdes ännu lite till och väggarna vibrerade. Hon kände plötsligt hur en våg av ilska fyllde henne inifrån. Alla känslor som funnits inom henne samlades och bildade ett jättelikt åskmoln. Hon sprang upp för trappan och skrek.
”ANTOOOOON!!
Fortsättning följer, nästa riktigt spännande del publiceras på onsdag… Hur ska allting sluta? Missa inte det!
