Jag måste till stallet idag – Del 2

Text: Susanne Larsson • Bild: Fotolia

– En snabbis, jag måste tvätta bilen och handla innan jag hämtar dig och det får inte bli sent ikväll. Fanny hör förmaningen i mammas röst medan hon småspringer över stallplanen. Hon har en morot i varje hand och det pirrar i magen när hon öppnar stalldörren. Mamma, som kommit på efterkälken, skyndar sig för att hinna ikapp.

– Hej Fanny! Vad bra att du kom, då kan du kanske hjälpa mig att höa? Lotta ser lite lurig ut och Fanny tittar frågande på henne.

– Jodå , den har kommit, en riktig liten buse är det! Ge hästarna lite hö så ska jag visa dig sen. Fanny höar vant, och den stora Busan buffar och tar tag i den fyllda höpåsen så att Fanny nästan tappar den. Höet yr och hon får lite i håret.

– Busan, sluta, du ska få ditt hö! säger Fanny och skrattar. Så jobbar de sig uppåt i gången. Hästarna som väntar på hö sparkar och frustar, några smågnäggar lite och längre in i stallet hör Fanny Corinne. Hon känner igen hennes gnägg bland de andras. Lottar tar hästarna på höger sida och Fanny dem på den vänstra. Mamma går lite tafatt bakom dem. Fanny ser så säker ut, som om hon aldrig gjort annat. Mamma tänker att det är bra att Fanny är här i stallet en del i alla fall. Även om hela bilen luktar häst och måste städas i tid och otid. Äntligen kommer de fram till Corinne. Fanny har hela famnen full med hö som hon plockat ur påsen. Hon vill inte skrämma fölungen med en massa prasslande när hon kommer första gången. Fannys hjärta bultar när Lotta öppnar Corinnes boxdörr. Corinne gnäggar lågt och snappar åt sig lite hö med läpparna. Det är som att hon säger ”Hej, är det du?” till Fanny. Så vänder Corinne sitt mörkbruna huvud mot fölungen som står vid hennes svans och kikar fram. Fanny får tårar i ögonen, Corinne vill visa henne fölungen, och säger till honom, för det är en han har Lotta sagt, att han kan komma fram.

Lotta och mamma står utanför Corinnes box, de är alldeles tysta för att inte störa. Mamma är imponerad över hur Fanny närmar sig hästarna, hur hon liksom vet exakt vad hon ska göra. Fanny halar fram den ena moroten ur fickan och bjuder Corinne. När Corinne mumsar i sig blir fölungen nyfiken. Han tippar sina små öron framåt och stegar sakta runt Corinne så att han kommer fram under halsen på henne. Fanny hör hur Lotta säger att han ska heta Conrad, och det är det gulligaste Fanny har hört i hela sitt liv! Conrad tar mod till sig, lugnad av Corinne som står alldeles still och buffar på Fannys fickor för att få en till morot. Han tar ytterligare ett steg och står nu alldeles nära Fanny. Fanny tittar inte på honom fast hon vill, hon sträcker bara ut handen och låter den snudda vid hans hals. Han står kvar. Då törs hon titta lite. Han är mörkbrun som Corinne, med en liten stjärn i pannan. Manen är krullig och pannluggen hur pyttig som helst. Hans ögon är djupa som bottenlösa sjöar och han ser rakt in i Fanny. Fanny blir alldeles varm i hela kroppen av lycka. Hon vänder sig om och ser på Lotta och mamma, och hon ler med hela ansiktet. Men aj! Conrad biter henne i armen och Fanny skrattar. Det gjorde inte jätteont men kändes och hon tog tag i Conrads lilla nos och sa:

– Hördu, så där får man inte göra, hur söt man än är. Conrad ruskar bara på huvudet och ser ut som om han skrattar. – Ni kommer att bli kompisar, det syns ju lång väg, säger Lotta och ler och blinkar åt Fanny. Till slut säger mamma att hon måste åka om hon ska hinna med allt innan hon ska hämta Fanny igen.

– Och du är klar när jag kommer?! säger mamma och ler lite stressat. Det påminner Fanny om skolan och för en kort stund känner hon den där lilla oron i magen igen. Lotta ser det, hon vet att Fanny tycker att det är jobbigt i skolan. Hon tycker lite synd om henne. Oron i Fannys mage drar sin kos när Corinne buffar henne i ryggen och vill ha mer morötter. Lotta suckar och himlar med ögonen.

– Hördu din godisråtta, håll ordning på din busiga unge så kanske Fanny kommer tillbaka hit på fredag när hon ska rida! Fanny ler, håller undan Conrad som har blivit tuffare nu och ger Corinne den andra moroten. Lotta säger att Fanny kan komma så ofta hon vill och sköta om Corinne, att hon behöver bli lite extra ompysslad nu när hon har en så- dan illbatting till fölunge. Fanny vill förstås, och hoppas att mamma tycker att det är okej. Och att hon ställer upp och kör henne till stallet. Hon får inte cykla själv än, det är för mycket trafik säger mamma. Stunden i stallet går fort. Fanny står mest inne hos Corinne och Conrad. Några stallkompisar går förbi och säger att Conrad är fin. Fanny blir stolt och det känns nästan som om Corinne är hennes egen häst. Senare på kvällen när mörkret smugit sig på tragglar hon glosor vid matbordet. Och hon är lycklig långt ner i magen trots att glosorna flyter ihop och blir till moln över pappret. Hon tänker på Corinne som visade henne ett sådant förtroende och släppte in henne till Conrad. Och Conrad som var hur söt som helst. Tänk att hon ska få sköta om dem! Mamma hade sagt okej till tre dagar i veckan i bilen på vägen hem, hon verkade inte lika arg över stallet längre. Fanny tänkte att på något sätt skulle det väl gå, med skolan också.