En novell av Susanne Larsson • Foto: Getty Images

Minna vill ge upp. Hon vill stanna Pontus, sitta av och gå rätt ut ur ridhuset mitt under lektionen. För att hålla fokus tänkte hon på hur hon skulle ställa Pontus i stallet och åka hem.

Åka hem, hon cyklar ju, hur ska hon orka det? Minnas tankar snurrade i huvudet. Hon kunde inte förstå riktigt hur det blivit så här? Hon vet att hon sovit för lite, att hon höll på med telefonen efter det att mamma sagt god natt, och att hon inte hann, eller valde, att äta något innan hon stack till stallet idag, men det är ju inte första gången det blir så? Hon fryser. Det är iskallt i ridhuset. Man vill att det ska vara vår men man håller på att frysa ihjäl. Så är det jämt och Minna blev plötsligt trött på alltihop. Hon huttrar där hon travar fram på Pontus som har frost i håren på mulen.

– Du måste driva Minna! Du kan inte bara sitta där!

Ridläraren skriker i mitten av ridhuset och Minna tycker inte om henne just nu. Äntligen får de skritta en stund och Minna känner att tårarna bränner bakom ögonlocken. När hon andas ångar det och hon längtar hem till sin varma säng. Hon känner sig dålig, men är nästan för trött för att bry sig om det. Hon vill bara bli klar och få komma av Pontus och åka hem och ta av sig sina kalla ridskor. Hon klappar honom lite sakta och tänker att det ju inte är hans fel att hon inte orkar. Visst är han lite trög ibland men han är världens bästa och hon vill inte att han ska få skäll. Ridläraren, som alltid frågar en hur man tycker att det gått efter ridlektionen, går med när Minna skrittar Pontus längs ena långsidan.

– Hur mår du Minna, du ser väldigt blek ut? Minna rycker bara på axlarna, hon är rädd för att börja gråta om hon pratar och hoppas att Eva, som ridläraren heter, ska rikta in sig på någon av de andra och låta henne vara.

Eva klappar Minna på låret och säger att det nog går bättre nästa gång.

– Ni kan börja ställa upp hästarna på medellinjen så ska vi snart tacka för idag! säger Eva Eva går tillbaka till mitten på långsidan och vänder sig så att hon ser alla i gruppen när de ställer upp.

”Jag hade inte ätit på hela dagen, inte druckit heller”

– Bra jobbat idag, nästa gång ska vi trava och galoppera över bommar och så hoppar vi gången efter det, då får vi fortsätta jobba med takt och kontakt som är viktiga delar för både hoppning och dressyr. Minna släpper stigbyglarna och det känns som ett helt företag att ta sig av Pontus. När hon väl når backen svajar det till, plötsligt svartnar det för ögonen och hon sätter sig ner på huk för att inte ramla. Eva är snabbt framme hos henne och tar Pontus tygel som Minna släppt. Eva sätter sig ner bredvid Minna och frågar igen hur hon mår. Hon får inget svar och ropar till en av de större tjejerna på läktaren att hon ska komma ett tag. Hon ber Lisa, som hon heter, ta Pontus och mer eller mindre lyfter upp Minna som behöver stöd för att orka gå till stallet. Väl inne får Minna följa med in på kontoret, hon tänkte på att de andra måste ha sett henne och att det var så pinsamt. Det var som om Eva hade hört vad hon tänkte. – Strunta i vad de andra tycker nu, du mår inte bra, det kan man inte hjälpa! 

 

Eva är snäll, men Minna tycker att hon låter så käck hela tiden. Minna får sätta sig på kontorsstolen medan Eva hämtar ett glas vatten. Det ligger en banan på skrivbordet som Eva skjuter fram till Minna.

– Ät den här nu, och så hör jag med Lisa om du kan åka med henne hem sen.

Eva vet att Minna brukar cykla året om och hinner undra om hon har lyse och reflexer. Hon undrar över mer kring Minna, men hinner inte fråga nu för nästa lektion börjar snart. Istället säger hon några snabba ord till Lisa som tagit av Pontus sadel och träns och är på väg in i sadelkammaren. Minna smyger undan bananen i fickan.I bilen frågar Lisa hur Minna mår. Minna hinner inte svara förrän Lisa berättar om hur hon själv svimmade en gång när hon red.

– Jag hade inte ätit på hela dagen, inte druckit heller, tror jag, och så red jag dubbelpass för Johan, träffade du honom, vår förra ridlärare?

Minna fattar inte hur man kan prata så fort och så mycket men slappnar av lite. Värmen från stolssätet gör gott. Under tiden Lisa pratar på känner Minna hur hungrig hon är, hon minns att hon nästan inte åt något till lunch i skolan, för det var så äckligt och det är sådant liv i matsalen, och att hon ofta hoppar över mellanmål hemma om inte mamma eller pappa är hemma. Det blir telefonen, eller datorn istället, läxor ibland, och så hinner hon inte sen, eller glömmer. Ibland finns det inget att äta heller tycker Minna, och då orkar hon inte xa något. Mamma och pappa jobbar mycket, så hon är oftast själv på eftermiddagarna. Hon hinner tänka att det inte gått så bra i skolan på ett tag heller, för att hon inte kan koncentrera sig och mest vill hem.

De närmar sig gatan där Minna bor och det börjar skymma.

– Vi bor ju nära varandra?! Lisa pekar mot bostadsområdet på andra sidan vägen och säger att hon bor där borta. Hon föreslår att Minna ska åka med henne nästa dag, och ta hem cykeln från stallet. Hon berättar vidare att hon ska jobba i stallet, att Minna kan hjälpa henne om hon vill?

– Men då har du käkat värsta melliset innan så du orkar! Lisa skrattar och buffar till Minna.

Minna ler tillbaka och känner sig lite smickrad över att få Lisas uppmärksamhet. Det vore kul att åka till stallet med henne, hon vet också att de som jobbar i stallet får gratis ridlektioner ibland, och det vill hon verkligen ha, egentligen.

Efter skolan nästa dag, Minna trodde aldrig att den skulle ta slut, gick Minna hem och såg till att hinna äta mellanmål. Hon ck i sig en rejäl kopp yoghurt och müsli och insåg att det var skönt att sitta vid köksbordet en stund. Telefonen la hon i hallen och hörde mammas tjat om att inte an- vända den hela tiden i huvudet.

– Nu är du nöjd, va? sa Minna högt för sig själv och log lite.

I skolan hade hon tvingat i sig lite lunch, fast det inte såg så gott ut i dag heller. Mamma brukade säga att man alltid kan hitta något och salladen med kikärter och fetaost var faktiskt helt ok. Hon och Bella, som hon ofta åt med, hade hittat ett par lite lugnare platser längst in i matsalen. Klockan gick fort där i köket och plötsligt var hon tre och Minna som fått på sig stallkläderna gick ner till vändplan där hon skulle bli upplockad av Lisa.

I stallet, när de gett hästarna mat och gick och mockade, kom Eva.

– Minna! Vad bra att du är här, och vad nt att du hjälper Lisa! Eva hade stannat vid Minna, hon log mot Lisa också och nickade uppskattande. Kan inte ni två prata ihop er, och sätta upp ett anslag om en träff under nästa månad, så pratar vi om hästens, och ryttarens hälsa?

Lisa och Minna tittade på varandra och Lisa nickade direkt. Hon såg frågande på Minna som kände sig stolt och nervös på samma gång. Och lite träffad, hon fattade inte att Eva förstått så väl hur det varit med hennes ork och ätande. Hon nickade tillbaka till Lisa i alla fall, och ryckte på axlarna lite samtidigt.

”Hon ville orka rida och vara i stallet.”

Osäkerheten och glädjen dansade med varandra i magen. Eva gjorde en segergest med ena handen och sa att de var super som kunde tänka sig det. Minna började tycka bättre och bättre om Eva och mockade vidare. Hon kom på att hon inte var trött, och att det var skönt.

Minna åkte med Lisa ibland, och jobbade fler dagar i stallet. Mamma blev riktigt intresserad när Minna berättade om träffen om hälsa som de skulle ha i stallet. Hon älskade hälsosam mat och träning, det var kanske därför Minna inte tyckt att det var så roligt ibland. Det hade nästan blivit för mycket. Nu kändes det bättre, att få göra det med någon annan, och för att hon ville orka rida och vara i stallet.

Det bästa var då hon red nästa lektion för Eva. Hon hade fått Pontus igen och hon orkade driva, plus att lektionen var upplagd så att han tyckte det var kul. De ck varva trav- och galoppbommar och försöka byta galopp över en bom på diagonalen. Minna kände sig proffsig då hon kände att Pontus hoppade om med bakbenen och bytte galopp i språnget.

Efteråt, när hon gjorde i ordning honom fick han två stora morötter när hon var klar. Han tackade genom att klia sig mot henne så att hon blev både kladdig och knuffad. Minna skrattade och längtade tills nästa ridlektion, då skulle de hoppa och hon älskade att hoppa. Hon ville lära sig mer och våga vara med på klubbtävlingarna någon gång.

– På söndag får vi rida om vi vill för att vi har jobbat i stallet, ska jag fråga Eva om du kan hänga på? Lisa hade kommit tillbaka, och Minna sken upp och sa ja, det ville hon ju hur gärna som helst.

En il av lycka for igenom Minnas mage, hon blåste sig varm om ngrarna och körde in dem under manen på Pontus. Han stod still för en gångs skull och lät henne hållas.

– Du är bäst i hela världen! sa Minna och drog in hans lukt i näsan när hon lutade sig mot hans hals.

 

SLUT!