Vem är “nellieberntsson”? Som person alltså, utanför bloggen? Det är en av de vanligaste frågorna Nellie får. Och den tjej som Min Häst träffar i Göteborg är precis lika glad, trevlig och söt som hon verkar på Internet.
– Kanske är det därför som bloggen har fått så många följare, säger Nellie och rör om i sin mugg med varm choklad. Jag är helt enkelt mig själv.
Text: Kristin Helgesson Svenske. 


Hur det började
Men låt oss backa lite, och se hur det hela började. Nellie hade fyllt nio år när plötsligt alla hennes kompisar hade en blogg. Själv följde hon gärna modebloggare som Paow eller Kenza – och blev inspirerad.
– Fast deras bloggar handlar ju mer om kläder, min handlar om hästar. Men deras bloggar var kul att läsa. Genom min blogg fick jag fram “hästeriet” som en liten dagbok för mina kompisar, så de kunde se vad jag höll på med. Jag vet inte vad som hände, men efter ett tag märkte jag att jag började få väldigt många svar på mina inlägg, folk skrev saker som “Vad duktig du är” eller “Du är grym!”. Det kändes förstås underbart.


Hästarna
Som man snabbt märker på bloggen, är “hästeriet” en stor del i Nellies liv. Hennes mamma hade tidigare haft häst, och när Nellie hade börjat på ridskola tog det inte många år innan hon fick sin första ponny. Efter flera olika hästbyten (ett nödvändigt ont om man är ung och vill utvecklas) kom Stella in i familjen.

Och med Stella, kom Ponnyakuten, TV-programmet där svenska ungdomar får hjälp att lösa de problem de har med sina hästar. Nellie och Stella, som inte tyckte om att kliva upp i hästtransporten, var med – och bloggen fick naturligtvis ännu fler besökare.

Vi får ju inte heller glömma Bellman. Ponnyn som redan hade hoppat 5 SM när Nellie fick låna honom, och även lyfte upp Nellie på SM-nivå. Alla Nellies bloggläsare minns väl det känslosamma filmklippet från hennes sista dag med Bellman, som hon la ut just för att visa att det är okej att vara ledsen ibland.
– Jag är väldigt öppen på min blogg. Jag har inga hemligheter, även om jag inte lägger ut det allra mest privata.


“Vi finns här för dig”
När bloggen växte i popularitet började Nellie på allvar tänka på hur viktigt det var att ta ansvar för sina handlingar, både på bloggen och i verkliga livet.
– Jag hade ju ingen tanke på att bloggen skulle bli så stor! Det är nästan lite sjukt, säger Nellie och skrattar. Jag tänker väldigt mycket på att inte hänga ut någon, att inte ge blickar eller att vara otrevlig. Om någon kommer och vill fråga något, då tar jag mig tid.
– Men i min skola är jag väldigt anonym, där är jag bara “Nellie”. Det är skönt. Det är mer i Göteborg och Stockholm som jag blir igenkänd. Där är jag “nellieberntsson”, förklarar hon och ler.

Kanske är det på grund av hennes sätt att vara mot andra som hon inte heller har behövt stå ut med så mycket dumma kommentarer, som annars kan vara vanligt just på Internet.
– Det kanske kommer lite då och då, om man lägger ut något personligt, men jag bara låter det rinna av mig. Jag bryr mig faktiskt inte om sådant. Men det är väldigt sällan det händer.

Då är motsatsen vanligare.
– Ibland får jag gulliga brev med presenter, till exempel ett iPhone-skal. Eller om jag är ledsen någon dag, då får jag snabbt 250 svar i stil med “Vi finns här för dig” och “Vad stark du är”. Då känns allt genast bättre.


Olika typer av inlägg
Bloggen började ju som en dagbok för hennes kompisar, och nog har hon själv blivit lite som en kompis även för de läsare hon aldrig har träffat, tror Nellie. Det kanske också är en anledning till varför hon har så många följare. Just det är också ett tips till dem som själva vill förbättra sin blogg.
– Jag gör många olika typer av inlägg, jag har frågestund, jag lägger upp bilder. Jag skriver inte bara “Nu har jag varit i skolan”. Och jag följer alltid upp. Om jag skriver “Nu skall jag träna med hästarna”, då kommer det en film från ridningen senare på kvällen. Bloggen är i mitt huvud hela tiden. Jag lämnar den aldrig ett helt dygn, då skulle jag få panik!

Måste hon vara borta ett tag, eller om hon åker utomlands, förbereder hon ett antal inlägg som läggs ut automatiskt på förbestämda tider. Dessutom är hon ju minst lika uppbunden genom sina hästar Stella och det nyare tillskottet i stallet, Elvis.
– Jag rider Stella och Elvis varje dag, men det blir aldrig jobbigt, det är jättekul. Elvis är bara sex år och har hela sin karriär kvar. Stella är väldigt erfaren. Båda är pigga i hoppning och går fint på tygeln. Jag ser det som mitt jobb att rida Elvis och Stella, det känns aldrig som något krav, jag väljer själv att göra det.

Att rida och att blogga. Tidskrävande – men att lägga ned någon av de två aktiviteterna finns bara inte i Nellies värld.

– Jag kommer alltid att ha en blogg, och jag vill att den skall utvecklas. En dröm är att hamna på Topp 5 på listan över Sveriges mest lästa bloggar. Hästar och bloggen… Det är något jag alltid kommer att hålla på med!