Text: Anna Sellberg • Bild: Wilma Matsson/Anna Sellberg

Fälttävlan blir allt populärare. En av många som fastnat för sporten är Wilma Matsson från Uppsala.

Wilma är 18 år gammal och har sina hästar Lavendel och Bailey inackorderade på Norra Norby gård, som ligger i utkanten av Uppsala. Här finns det bra ridvägar – något som är ett måste för en fälttävlansryttare – och stallet har också en belyst utebana.

 

Började med hoppning

Wilma började rida när hon var tre år gammal. Båda hennes föräldrar rider också, så för Wilma och hennes storasyster Runa var det bara hästar som gällde. För tolv år sedan, 2007, kom lånehästen Carlo till familjen. Han var en liten fux, och skulle snart följas av  era andra ponnyer – bland andra de mörkbruna stona Mio och Lavendel, och den gulbruna connemaran Tibbe. Från början red Wilma framförallt hoppning. Med Tibbe, som egentligen hette Aille Tibetan, lyckades hon bland annat kvala till SM i hoppning år 2015.

Så småningom tog Wilma också fälttävlanskortet och började starta fälttävlan med familjens ponnyer.

– Min tränare sa hela tiden att Lavendel borde vara bra på just fälttävlan, och när vi provade det så visade det sig att hon hade rätt! På en av våra första tävlingar, så trodde jag aldrig att vi skulle klara tiden, men i stället kom vi i mål trettio sekunder för snabbt …

 

Två hästar

I dag har Wilma två hästar: c-ponnyn Lavendel och ridhästen Bailey, som familjen köpte förra året. Under de år Wilma haft Lavendel har hon hunnit med att tävla både hoppning, lite dressyr och så fälttävlan. Bland annat deltog de i lag-SM i fälttävlan för Norrby Ryttarsällskap 2017 och 2018. Bailey däremot, har inte kommit lika långt än, eftersom hon bara är fem år gammal och en unghäst.

– Med Bailey siktar jag på att hon ska kunna gå stadigt i hoppning 110 centimeter i år, och så ska vi tävla fälttävlan förstås.

 

Ston med attityd

Lavendel och Bailey är båda mörkbruna med stjärn, och även om mankhöjden skiljer sig åt liknar de varandra på mer än ett sätt, berättar Wilma:

– Båda två är ston med attityd, men de är väldigt snälla och ställer alltid upp på mig.

– Lavendel har sina egna idéer. Hon är personlig och älskar att mysa och kela. Och så gillar hon mat, sina kompisar och att springa i skogen. Före en tävling kan hon bli nervös, men sedan när vi väl kommer till tävlingsplatsen är hon alltid kolugn, säger Wilma och fortsätter:

– Bailey kräver mycket mer av mig som ryttare, eftersom hon är en unghäst. I stallet älskar hon också att kela och hon tror att hon är en knähund!

 

Rider mest ute

Wilmas hästar rids väldigt varierat. Vid stallet finns inget ridhus, så för det mesta rider Wilma ut, oavsett väder och vind.

– Jag jobbar ofta med öppna, sluta och skänkelvikningar även på uteritterna. Vi gör övergångar och tempoväxlingar. När vi galopperar försöker jag hitta ett bra tempo där hästen går stadigt och bara rullar på.

Wilma hoppar sina hästar ungefär en gång per vecka. Det blir oftast gymnastikhoppning, som tränar lydnad och mjukhet.

– Man behöver inte hoppa högt. Det är viktigare att bygga upp självförtroendet och styrkan både hos sig själv och hästen. Under sommarhalvåret brukar Wilma också träna terränghinder regelbundet, tillsammans med andra fälttävlansryttare. Då åker hon och hästarna till en bana som finns ett par mil utanför Uppsala.

– I terrängen är det viktigt att jag och hästen litar på varandra. Båda måste även tycka det är kul att vara ute tillsammans!

 

Stallkompisar

Förutom hästarna går Wilma tredje året på gymnasiet, och läser naturvetenskaplig linje. Hur hinner hon med skolan och kompisarna, samtidigt som hon tränar och tävlar? Ja, skolan tar förstås mycket tid, men kompisarna träffar hon oftast i stallet eller ute på tävlingsplatserna.

– Det är det som är så roligt med fälttävlan. Vi har lärt känna massor av människor, för det är ungefär samma personer som träffas på alla tävlingar. Och när jag är med hästarna, kan jag koppla bort skolan helt.

 

WILMAS TRE TRÄNINGSTIPS:

• Rid varierat och lägg in vilodagar då och då

• Hoppa inte högt, utan träna mest på låga hinder

• Bli bästa vän med din häst!

 

VECKOSCHEMA

Måndag: Tränar med en av hästarna, hoppning eller dressyr/markarbete

Tisdag: Rider båda, oftast uteritt

Onsdag: Ena hästen vilar, den andra rider jag ut och klättrar med

Torsdag: Tränar med hästen jag inte tränade med i måndags, den andra vilar

Fredag: Rider ut, oftast med kompisar, om vi inte ska tävla i helgen. Då får hästen vila och jag förbereder inför det i stället.

Lördag och söndag: Rider oftast ut, men ibland på banan.

Min plan är att hästarna ska gå cirka 5-6 dagar per vecka. Ofta går de två till tre dagar, sedan en vilodag. Min medryttare rider två dagar i veckan, och en häst per gång.