Stella sitter med håret hängande över skolboken. Skolan har hållt på ett par veckor och i kväll är det dags för första ridlektionen efter sommarlovet. Hon ritar en häst i kanten av boken och tankarna far iväg. Tänk om det kommit någon ny häst? Någon ny i gruppen? Tänk om de skiftat ridlärare som de gör ibland?
Text: Susanne Larsson
Hon vill verkligen ha sin Fredrik som hon nästan är lite kär i, fast det har hon inte sagt till någon. Kinderna blossar lite när hon tänker på det och hon gömmer sig ännu mer bakom sitt långa hår. Skolklockan ringer äntligen och Stella smäller ihop boken, plockar ner allt, säger snabbt hej då till Maja och nästan springer hem. Det är konstigt varmt, fast träden börjar skifta i gult, i alla fall björkarna, och hon undrar om de kommer att rida inne eller ute i kväll.
Hemma ser hon att mamma ställt in stallväskan i hallen som hon brukar och de hade pratat om att morfar ska komma och hämta henne halv fem. ”Så hinner du äta mellis innan!”. Stella kan höra mammas röst i huvudet. Hon var jämt så orolig att Stella inte skulle äta ordentligt. Det var skönt att vara hemma själv en stund. Bara hon och katten. Mamma jobbade kväll och skulle komma hem lagom till Stella kom från stallet. Katten jamade och fick sin ton sk. Stella tittar på honom när han äter. Han glufsar i sig ton sk så att det skvätter utanför hans lilla skål. Många katter vill inte bli störda när de äter men Stellas katt älskar när man klappar honom samtidigt.
Köket var varmt av solen som låg på, och Stella tänkte vidare på stallet och ridskolan medan hon skar upp ett par morötter och la i stallväskan. Varför hade de haft stängt så länge, skolan hade ju börjat för länge sen och nu skulle man känna sig nästan ny när man kom tillbaka efter sommaren? Hon som skulle gå in själv ikväll också, morfar åkte jämt direkt, han hade aldrig tid att stanna. Eller så ville han inte, tid borde han ju ha, tänkte Stella. Ikväll skulle det nästan ha varit skönt om han gick med in en stund.
Stella glömde nästan att äta och fick slänga i sig en macka precis innan morfar skulle komma. Hon var svettig i ridbyxorna och blev otålig över hur krångligt allt kändes plötsligt. Katten kunde inte bestämma sig för om han skulle ut eller in när hon skulle låsa dörren och hon fräste åt ho- nom men ck dåligt samvete. Djur, och särskilt katter, är ju så där knäppa ibland. Det visste hon.
I ett annat kök sitter Fabian. Han är ny i stan och har precis fått plats på ridskolan där Stella rider. Han red där han bodde förut och hade turen att få fortsätta med det här i det nya. Fast det skulle ju inte bli likadant. Hemma, eller, på förra stället, red han hos sin morbror som hade stall och hästar. Han hade älskat att vara där, och han tyckte nästan att hans morbror var lite som en pappa för honom. När han tänkte på Sky, hans favorithäst, då blev det för mycket. Han bet ihop käkarna och kände hur arg han var över att de flyttat. Fabian dunkar näven i bordet men fortsätter vänta på mamma som ska köra honom till stallet.
Vad ska han göra? Ingenting, bara försöka stå ut och se hur det blir. På höstlovet tänker han i alla fall åka till morbror. ”Om jag inte får det då sticker jag” säger han högt för sig själv. Han lugnar sig och undrar om det är er killar som rider, eller vad killarna i hans nya klass kommer att säga när de fattat att han rider? Det kör lite i magen av nervositet och han funderar på om det var en sådan värst bra idé egentligen det här att rida även på nya stället.
Mamma kommer in genom dörren helt plötsligt och känner av vibbarna, att Fabian inte är helt ok, och peppar honom hela vägen till stallet sen.
– Det kommer att gå bra Fabian, du är ju grym på att rida och de är säkert trevliga?! Fabian tittade ut genom bilfönstret och läng- tade efter sin gamla stad, morbrors stall och sin skola.
– Varför var ni tvungna och flytta den här gången?
Han kunde inte hålla sig. Mamma tittade till på honom, han såg att hennes grepp om ratten hårdnade och hörde hennes suck. Så ropade hon att hon såg ridskolan, hon pekade och körde för fort in i kurvan till parkeringen.
– Skynda dig nu och ta med hjälmen! Fabian kände en klump i halsen, men svalde och tog av sig bältet. Mamma lade snabbt sin hand på hans och började prata om att pappa ju var tvungen att flytta för jobbet och att det var svårt att förklara och att hon verkligen hoppades att det skulle bli bra. Fabian gick ur bilen utan att säga något. Han hörde att hon också var ledsen, men han orkade inte säga något snällt.
– Vi ses sen.
Precis samtidigt, när Fabian klev ur bilen, kom Stella gående. Hon fattade inte först, men insåg sen att Fabian var den nya killen i skolan. Hon tvärstannade.
– Rider du?!
Hon tyckte själv att hon lät hur dum som helst men det var ju för sent, hon stod där och glodde som ett fån. Fabian skrattade lite, tittade ner på sina ridskor och ridbyxor sa att han skulle börja här nu, att han red där han bodde förut och ja… Så blev de tysta, men skrattade till och började gå emot stalldörren. Plötsligt kändes det lite bra, som om de kunde prata med varandra bara för att de var i stallet. Båda två tänkte att de aldrig skulle ha vågat i skolan.
Väl i stallet var det som vanligt, hästarna mumsade hö, på tavlan stod vilken häst man fått och Stella såg hur Fredrik vinkande längre ner i stallgången.
– Kom, jag ska visa dig runt, och tala om för Fred- rik, vår ridlärare, att du är ny.
Hon visade Fabian några av hästarna, stannade till vid Fredrik som förstod direkt att Fabian var den nya eleven i gruppen. Han hälsade och visade dem båda den nya hästen i stallet. Det var ett sto, brun med lång man och tjock svans. Tre ben var vita, och den hade en strimma över hela nosryggen. Stella blev som förhäxad. Det var den vackraste häst hon sett på ridskolan och hon kunde inte sluta stirra på den. Hon glömde Fabian, och brydde sig inte ens om Fredrik som hon alltid ville prata med annars, och hade bara ögon för hästen.
– Du kan få prova henne nästa gång.
Stella tittade på Fredrik som log och nickade mot hästen, och Stella förstod att han faktiskt menade henne och det ilade i magen.
– Nu ska hon få vänja sig lite först, jag ska rida henne ett par dagar på dagarna så att hon kommer igång, men nästa vecka funkar det.
Fredrik ryckte på axlarna, höjde ögonbrynen och såg glad ut, så där som han brukade göra när han var nöjd. Stella tyckte att hon svävade och frågade om hon fick hälsa.
Hon såg på boxdörren att stoet hette Sunday och hon tog en morotsbit ur väskan. När Stella gick in i boxen verkade Sunday först lite rädd, men Stella höll fram handen med moroten och vände bort blicken lite. I ögonvrån såg hon hur Sunday rörde sig mot henne, på avstånd sträckte hon fram sin na nos och luktade på Stella. När hon fick moroten i sin mun tuggade hon belåtet och frustade till lite.
-Ni blir nog kompisar men nu måste ni göra i ordning era hästar. Kom Fabian ska jag visa dig Danne, den som du ska ha.
Stella fick klappa Sunday lite i pannan innan hon stängde boxdörren och det kändes som en ynnest. Hon ville inte, men lämnade henne och sa att de skulle ses snart. Stella gick till Viggo som hon kände väl. Gamla goda Viggo som också fick lite morot och som snällt traskade med Stella ner till ridhuset sen när det var dags för ridlektionen. De gick på led efter Fredrik och Stella drog en lång suck av välbehag. Det var kallt i luften, men hon var varm av att ha borstat Viggo och hon gillade att ridskolan hade kommit igång igen.
Ridlektionen gick så där. Stella minns inte så mycket för hon tänkte på Sunday hela tiden. Hon såg att Fa- bian red bra, det syntes att han ridit ett tag och hon undrade om hon skulle våga prata med honom i skolan också. När de skrittade av hästarna hörde hon att två tjejer, hon kände dem inte väl men de hade ridit i hennes grupp ett tag, viskade om henne. När Stella tittade undrande på dem undvek de henne. Skönt att de inte går i min skola, tänkte Stella. Hon undrar vad de sa? Fabian hade konstaterat att det fanns en kille till i gruppen, han red upp nära honom för att säga hej men han verkade inte så intresserad av att prata utan nickade till och manade på sin häst att gå fortare. Fabian tänkte att han var tråkig, men var lite glad ändå att det fanns en till som han, som gillade hästar.
Uppe i stallet hade de stora tjejerna kommit, de som red senare på kvällen. En av dem stod utanför Sunday och pratade högt. Sunday såg orolig ut och Stella ville säga till, men hon vågade inte. Hon borstade Viggo irriterat och han trampade runt för att han kände av det.
– Stå still! sa hon först, men så kom hon på att det ju inte var hans fel.
Hon klappade honom och han lugnade sig.
– Vad bra du red!
Fabian stod plötsligt utanför Viggos box och Stella hoppade till av överraskning. Hon slängde ett irriterat öga bort mot Sundays box, men den jobbiga tjejen hade gått nu. Hon blev lite blyg också, kom att tänka på att Fabian var två år äldre, att han gick i åttan och hon bara i sexan.
– Du med, har du ridit länge?
Hon ansträngde sig för att låta nonchalant. Fabian suckade lite, och sa att han red mycket hos sin morbror innan de flyttade, men nu kunde han inte det längre. Stella stirrade, det var det taskigaste hon hört, att han hade behövt flytta ifrån den möjligheten, att rida hos en morbror, privat? Hon skulle precis säga något mer när Fabians mamma kom.
– Där är du ju! Har det gått bra?!
Fabian såg sur ut, han nickade åt Stella och gick mot utgången utan att svara sin mamma. Mamman såg snopen ut, hon log lite urskuldande mot Stella och gick efter Fabian. Stella undrade varför han bara gick? Kanske skulle hon få veta nästa torsdag, om de kunde prata lite mer då. Då skulle hon få rida Sunday också, och det pirrade i magen när hon tänkte på det.
Hon skyndade sig att göra klart Viggo, sparade ena moroten och gick bort mot Sunday igen. Det fanns ingen vid hennes box och Sunday stod lugnt och plockade lite med höet som fanns kvar sen eftermiddagen.
– Kom, lockade Stella.
Hon öppnade boxdörren bara lite för egentligen ck hon inte det. Man brukar inte gå in till nya hästar och absolut inte utan en vuxen, men hon tänkte prova.
– Kom ska du få morot igen, jag ska bara klappa dig lite, och ge dig den här moroten?
Sunday gillade Stellas lugna sätt och kom närmare. Säkert mindes hon moroten hon fått tidigare och ville bra gärna ha en till. Till slut stod hon så nära att hon kunde snappa åt sig moroten i Stellas hand. Hon kikade under lugg på Stella och deras blickar möttes. Det var som att få en ny vän. En ny favorithäst, en som hon inte ridit än, men som hon visste att hon skulle funka med.
Sunday stod till slut ganska nära Stella. Hon lyfte sitt huvud och blåste Stella på kinden. Stellas ögon tårades. Hon blåste tillbaka i Sundays näsborre och var inte alls rädd eller osäker. Bara alldeles lugn, och hon älskade lukten av häst och mule. Hon klappade Sunday på halsen och pratade mjukt med henne.
Hon hade kunnat stå där i timmar. Det kom folk längre ner på stallgången och Stella bestämde sig för att gå. Morfar väntade nog också. ”Vi ses” sa hon till Sunday som ville ha mer morot och tittade efter henne när hon gick.
När Stella kom ut på stallplan hade det börjat skym- ma, hon frös lite men hon log med hela ansiktet. Det kommer att bli en bra höst tänkte hon. Morfar babb- lade i bilen, frågade om hon ville smaka av hans kolor som han alltid hade i facket i bildörren, och hon tog emot en, utan att höra riktigt vad han sa. Hon tänkte på Sunday, och ok, lite på Fabian. Kunde det inte vara torsdag snart igen? Eller…
– Kan du skjutsa mig till stallet i helgen? Hon såg bedjande på morfar som nickade.
– Jag vill hit och bara pyssla lite?
Morfar tittade lite undrande på henne, hon brukade inte vara i stallet på helgerna.
– Visst, bara du får för mamma så?
Nu var det Stella som nickade, det skulle hon se till. Hon höll fram handen och morfar la dit en till kola. Stella kände hur hungrig hon var. Och glad!
