Minus 40 grader, snöstorm och närmare till Nordpolen än ekvatorn? Det är inga problem för en jakutsk häst. Den klarar utan problem av den långa, mörka vintern i Sibirien – ett kargt landområde långt uppe i norra Ryssland, där bara den tuffaste överlever.
Text: Anna Sellberg, Foto: Fotolia/IBL


Ursprung:
Sibirien, kring Bajkalsjön, norra Ryssland
Mankhöjd: 135-145 cm
Färg: Black, skimmel, fux, stickelhårig, ibland skäck. Kan ha andra färger också.
Används till: Ridning och körning.
Jakutien i den ryska delen av Sibirien är en av jordens mest avsides belägna platser. Här finns höga berg, djupa skogar och mil efter mil med orörda landområden. De flesta invånarna bor i de större städerna, och många arbetar inom militären, inom gruvindustrin eller med turism. Sibirien ligger inte långt från Ishavet och Nordpolen, och det märks. Under den åtta månader långa vintern, blir det ofta mellan fyrtio och femtio grader kallt här. Sommaren i Sibirien är visserligen fin, men fyra månader kort. Det kan bli upp till fyrtio grader varmt vackra dagar, vilket gör att temperaturskillnaden mellan vinter och sommar kan vara 80 grader eller mer!


Gammal ras

Men trots det tuffa klimatet, så trivs de jakutska hästarna här. De är av en uråldrig ras, och man tror att de härstammar direkt från de första hästarna som människan lyckades tämja. Genom dna-analys har man sett att de här hästarnas förfäder troligen kom från Centralasien. Det har de gemensamt med bland annat den utdöda polska tarpanen, det arabiska fullblod och akhal-tekén.


Flera olika typer

Den äldsta typen av jakutsk häst kommer från området kring Bajkalsjön, där de fötts upp under många hundra år. De är kompakt byggda och har ett vackert huvud med rak nosrygg. Det finns också en typ som kallas för Yansky. Den är något större och har ett lite tyngre huvud, ofta med konkav (utåtböjd) nosrygg. Även i området kring Kolyma har man en egen variant av den jakutska hästen, men den är väldigt lik ursprungsvarianten av jakutsk häst. Färgerna är ungefär de samma hos de olika varianterna. Black i olika nyanser, stickelhårig, gråskimmel eller fux är vanligast, men även skäck kan förekomma. Bland Kolymas hästar har man fler skimlar än i de övriga områdena. Alla jakutska hästar är väl anpassade till sin miljö. På vintern sparar de energi genom sin kompakta kroppsbyggnad och tjocka hårrem. På sommaren är de extremt tunnhåriga, för att lätt kunna göra sig av med överskottsvärme.


Drack stomjölken

Ursprungsbefolkningen i området, jakuterna, var förr i tiden kända för sin hästuppfödning. Hästarna användes till allt, men framförallt red man på dem. Under många hundra år, var det nämligen enda sättet att ta sig fram i det väglösa, sibiriska landskapet. Men hästarna användes också till jordbrukssysslor, som vid höskörden, och som pack- och ridhäst vid jakt. Dessutom drack man stonas mjölk, åt köttet och använde skinnet till kläder och skor.


Ute året om

Än i dag, går flesta jakutska hästar ute året runt. Hästarna får en tjock hårrem på vintern, med rejäl underull och långa, täta ytterstrån, som skydd mot snö och kyla. Och den behövs, eftersom Sibirien gränsar till Ishavet och det är nära till Nordpolen. När det snöar ställer sig hästarna i flocken alltid tätt tillsammans, med svansen mot vinden. Ovanpå hästarnas välisolerade hårrem lägger sig ett lager med snö och is. Det kanske ser kallt ut, men känner du med handen nere i pälsen, är hästen torr och varm under den skyddande snön. De jakutska hästarna är experter på att spara på sin energi, så de ska kunna hålla värmen hur kallt det än blir.


Tjocka på sommaren

De jakutska hästarna är också fenomenala på att hitta mat. Precis som renarna, som också finns här, gräver de hål i den djupa snön för att komma åt det djupfrysta gräset som finns där under. På sommaren grönskar det överallt i Sibirien. Under sommaren och början av hösten, äter hästarna här så mycket de bara kan. Genom att lägga på sig ett extra tjockt fettlager under sommaren, klarar de av att överleva när det är sämre tider.


Mycket mjölk

Fölen föds alltid i maj-juni. De har bara några få månader på sig, innan de måste vara så stora och starka att de klarar vinterns kyla. Därför har stona mycket och näringsrik mjölk. Oftast föds hästarna upp i flock, med en ledarhingst och tio till tjugo ston. Ett par gånger per år skiljer uppfödarna ifrån de hästar som inte ska vara kvar. En del säljs, andra placeras i nya flockar för att undvika inavel.


Stark och viktbärande

Trots att yakutska hästar bara är omkring 135-145 centimeter i mankhöjd, räknas de inte som ponnyer. De är starka nog att orka bära en fullvuxen man, eller en tung packning, mil efter mil i ödemarken under långa dagsetapper. I dag används yakutska hästar till både ridning och körning. Det anordnas turridning och jaktresor i den fantastiska sibiriska naturen, där deltagarna är tvungna att rida ut i ödemarken. Man anordnar kapplöpningar, och det finns även ridskolor för barn.


Finns inte i Sverige

Kan du köpa en yakutsk häst i Sverige? Nej, det förekommer faktiskt ingen export alls av hästar från Sibirien till något annat land i Europa. Att frakta dem så långt, är nämligen en besvärlig procedur. Inte bara för att det är många många mil, utan också beroende på administration, lagar och regler. Men vem vet? Kanske kommer vi ändå att någon gång i framtiden att ha denna annorlunda hästras också här i Sverige? Vi har ju trots allt inte heller så långt till Nordpolen…


Avelsfakta

Under Sovjettiden på 1900-talet korsade man en del jakutska hästar med andra raser, som orlovtravare och tunga kallblod från de södra delarna av Ryssland. Uppfödarna fick visserligen fram större hästar, som både orkade dra och bära mer – men de var och är inte alls lika väl anpassade till det sibiriska klimatet. De kan inte gå ute året runt, utan måste stå uppstallade och utfodras vintertid om de ska klara sig vintertid.


Visste du att…

…de jakutska hästarna andas långsammare när det är kallt? På sommaren tar de ungefär 20 andetag per minut, på vintern bara 10 – 12 andetag. Det sparar både kroppsvärme och energi.
…i Sibirien ligger en av världens kallaste platser som människor bebor, nämligen Ojmjakon? En vinter uppmätte man minus 71 graders kyla i den lilla byn, som har drygt 700 invånare. Men alla som bor i Ojmjakon är vana vid kylan.
…skolan där stänger när det är kallt, men bara om det är mer än -52 grader…