Vi har alla hört dom, suttit bredvid dom och ibland är vi dom. Det är alla möjliga kategorier av hästmänniskor, i alla åldrar. Ibland är det föräldrarna, ibland är det barnen, ibland är det tonårsgänget, ibland är det en tränare. Vissa av dom är själva aktiva ryttare, vissa har inte ridit på flera år och somliga har inte ens suttit på en häst. Det viktiga är att dom alla har något att säga och dom kan bara inte hålla det för sig själva!

Vilka pratar jag om? Jo, dom som rider som bäst från läktaren eller för all del cafeterian, om ridhuset har en sådan med utsikt över manegen. Jag vill verkligen att vi alla tänker efter nu, hur det egentligen är att sitta på hästryggen? Vi vill att det ska vara “bara hästen och jag, dundrandes framåt i vår egna lilla värld med vinden i håret” men är det alltid så?

Nej, för på hästryggen är man sårbar. Dels för att det kan hända olyckor, såklart. Men också för att man gör det man älskar medan andra tittar och kanske tycker saker. Man vill så gärna att det ska gå bra och man har ofta ögon på sig, vilket kan göra att man spänner sig. Många kan också vara rädda för att råka fastna på bild eller film, eftersom det nu är otroligt vanligt att mobilkameran är framme i ett ridhus. Man vill inte fastna på en så kallad ögonblicksbild som framhäver ens negativa ryttaregenskaper. Vissa anläggningar har t.o.m. foto- eller filmförbud, vilket måste respekteras!

Det är lätt att döma andra och att tänka Men hur svårt kan det vara?! Är du ryttare? Tänk steget längre så inser du att det kan faktiskt vara jättesvårt! Tänk så många icke insatta som verkligen inte förstår varför ridning är en sport – dom sitter ju bara där medan hästen gör jobbet! Vi ryttare kan bli fullkomligt galna av den meningen! Då ska vi heller inte själva sjunka till den nivån.

Är du inte ryttare? Se till att sätta dig på hästryggen så fort du får chansen! Speciellt om du är förälder och klagar över ditt barns ridning. Du kommer bli överraskad över hur svårt det faktiskt är och hur mycket balans, styrka och koordination det faktiskt krävs.

 

Men som sagt så är det lätt att döma. Det är nästan lika lätt att döma som det är svårt att rida. Det är inte alls säkert att dom som tycker och säger saker menar något illa, inte alls! Kanske menar dom väl, men uttrycker sig fel. Kanske är det så att dom egentligen vill hjälpa till men istället för att prata med ryttaren i fråga så kommer orden ut till någon annan, och fastnar där.